Missfärgningar, mellanrum, ojämnheter och fula fyllningar går att komma till rätta med. Detta då tandvården idag kan erbjuda något som heter skalfasader.

En skalfasad är ett tunt skal, antingen gjort i keramiskt material eller i komposit. Det framställs individuellt för varje patient och tand. Passformen blir därför perfekt.

Skalfasaderna fungerar ungefär som lösnaglar i porslin. De döljer sprickor, fula fyllningar, stora mellanrum eller tänder som mörknat efter en skada. Du behöver inte vara orolig för att tappa dem. När en fasad väl sitter fast fungerar den som en del av tanden.

Det är i huvudsak för framtänder som skalfasader görs. Det finns många olika orsaker till att en patient vill ha fasader. Till exempel som en ersättning för en avslagen bit av en tand, eller som en breddning för att fylla ut ett störande mellanrum.

Skalet sitter hårt och lossnar normalt inte eftersom det limmas fast utanpå tanden. Resultatet blir mycket naturligt, tack vare att fasaden liknar tandens egen uppbyggnad – nästan som ett nytt lager emalj!


Skalfasader – så går det till

Är tänderna små redan innan behandlingen behöver tandläkaren oftast inte forma till dem. Om det däremot är ont om plats behöver ett tunt skikt av emaljen tas bort. Vanligtvis räcker det med ungefär en halv millimeter.

Tandläkaren tar sedan ett avtryck. I detta hälls gips. Gipsmodellen blir en perfekt kopia av tänderna. Denna kopia skickas därefter till ett tandtekniskt laboratorium där skalfasaderna framställs.

Vid nästa besök får patienten prova fasaderna. Om det ser bra ut limmar tandläkaren fast dem.


Kompositfasader

Tandläkaren kan också bygga upp tanden med komposit. Den här metoden används i synnerhet på framtänder.

En kompositfasad görs genom att tandläkaren skulpterar materialet i tunna lager på tanden. Hållbarheten kan vara lång, men med tiden ökar däremot risken för missfärgningar. En fördel är att kompositfasader ofta går att göra på ett tandläkarbesök.

Jämfört med keramiska fasader är kostnaden för kompositfasader lägre. Dock är hållbarheten vanligtvis något kortare.